Ja, gårdagen var ju inte så bra. Uppenbarligen.
När jag hade skrivit bloggen läste älsklingen den direkt. Sen kom han ut och pratade med mig och vad gjorde jag då, jo jag började såklart storböla. Precis som jag just skrivit i bloggen att jag inte skulle göra.
Men bölade gjorde jag och pratade gjorde vi. Han vill ju hem ännu mer än mig pga sin pappas operation så det var två bekymmersamma funderare som kliade skallen här igår. Sen satte älsklingen igång att fixa och PÅ FREDAG KOMMER VI HEM!!
Kl 15,50 landar planet på Arlanda och vi stannar i 16dagar.
Underbart. Puss
Friday, November 09, 2007
Thursday, November 08, 2007
Plastvas, kan det vara nåt?
Idag var ingen bra dag. En bajsdag.
Vissa dagar är så. Man känner bara för att kasta en vas i väggen och sätta sig ner och storböla. Men det går ju inte för då är man gnällig. Måste bete mig som en vuxen människa även om det inte finns några vuxna människor i min vardag. Gabriel skulle väl bli förvånad och undra varför det är jag och inte han som sitter och grinar. Så skärper till sig gör man, även om det inte är så lätt alla gånger.
Vet inte varför just idag var en så usel dag. Mina dagar ser ju likadana ut. Jag och Gabriel ensamma 10-15 timmar per dygn. Inga andra vuxna utan här sitter vi och sjunger barnsånger, leker tittut och byter bajsblöjor. Dag ut och dag in. Går på promenad, själva.
Jag har vant mig till en viss del vid att vara ensam. Men ibland blir man bara för deprimerad.
Jag längtar hem. Eller egentligen inte hem, men efter det som finns där. Efter nån att prata med. Andra föräldrar att sjunga barnsånger med och leka lekar med. Istället för att vara ensam hela dagarna.
Visst kan jag träffa folk på kvällarna om jag vill, när de på jobbet slutat för dagen. Men hur fan ska man orka det när man varit vaken från 04,00 och sen kommer bli väckt första gången runt 02,00 för första nattmålet.
Meningen var att älsklingen skulle vara pappaledig i 3 veckor med start 26e november, och jag skulle få jobba!! Underbart! Få jobba, luncha och fika och prata vuxenspråk ett par veckor. Samla krafter så man orkar en säsong till. Men det verkar inte bli nåt av det pga mycket jobb.
Så där försvann det. Ett halvår till av ensamhet, är de det jag har att se fram emot? vad kul. Inte kan man åka hem heller pga op och pengar. Så ja, ett halvår till då. Lustigt värre. Not.
Hade jag haft pengar hade jag kommit hem på stört.
Tyvärr är ju alternativet att sätta Gabriel på dagis tidigare och det gör jag bara inte. Hans välmående är viktigast och som tur är får han sin mamma att le rätt ofta ändå. Vilket är tur, för annars skulle ni få läsa såna här gnälliga bloggar oftare :-)
Min dag idag
Upp kl 4,15
lekt, matat, sövt ( vilket inte har funkar eftersom grannarna borrar och bankar, så dåligt med sömn för Gabriel och ingen för mig ) lekt, matat, sövt osv.....
Älsklingen hem 17,15 Leka mer och mata och försöka natta från 18,30
20,10 somnade han och lektiden var över för den här dagen för mig.
21,00 Gjorde mackor åt oss för jag orkade inte laga mat.
21,30 gjort ersättning för natten och det är dags att gå lägga sig.
Är det nu det är meningen att man ska orka vara en femme fatale oxå? Näe tror inte det.
Har inte hunnit duscha idag men vem orkar bry sig.
PS, har iaf 2 positiva saker för dagen. Gabriel har idag lärt sig rulla runt. Tidigare hände det av misstag men nu vet han hur han ska göra, så han jobbade för fullt ikväll.
Dessutom håller älsklingen på att plocka fram julgrejerna = granen. Vissa tycker det är tidigt, men själv tycker jag vi skulle gjort det för en månad sen. Men bättre sent än aldrig ;-)
Vissa dagar är så. Man känner bara för att kasta en vas i väggen och sätta sig ner och storböla. Men det går ju inte för då är man gnällig. Måste bete mig som en vuxen människa även om det inte finns några vuxna människor i min vardag. Gabriel skulle väl bli förvånad och undra varför det är jag och inte han som sitter och grinar. Så skärper till sig gör man, även om det inte är så lätt alla gånger.
Vet inte varför just idag var en så usel dag. Mina dagar ser ju likadana ut. Jag och Gabriel ensamma 10-15 timmar per dygn. Inga andra vuxna utan här sitter vi och sjunger barnsånger, leker tittut och byter bajsblöjor. Dag ut och dag in. Går på promenad, själva.
Jag har vant mig till en viss del vid att vara ensam. Men ibland blir man bara för deprimerad.
Jag längtar hem. Eller egentligen inte hem, men efter det som finns där. Efter nån att prata med. Andra föräldrar att sjunga barnsånger med och leka lekar med. Istället för att vara ensam hela dagarna.
Visst kan jag träffa folk på kvällarna om jag vill, när de på jobbet slutat för dagen. Men hur fan ska man orka det när man varit vaken från 04,00 och sen kommer bli väckt första gången runt 02,00 för första nattmålet.
Meningen var att älsklingen skulle vara pappaledig i 3 veckor med start 26e november, och jag skulle få jobba!! Underbart! Få jobba, luncha och fika och prata vuxenspråk ett par veckor. Samla krafter så man orkar en säsong till. Men det verkar inte bli nåt av det pga mycket jobb.
Så där försvann det. Ett halvår till av ensamhet, är de det jag har att se fram emot? vad kul. Inte kan man åka hem heller pga op och pengar. Så ja, ett halvår till då. Lustigt värre. Not.
Hade jag haft pengar hade jag kommit hem på stört.
Tyvärr är ju alternativet att sätta Gabriel på dagis tidigare och det gör jag bara inte. Hans välmående är viktigast och som tur är får han sin mamma att le rätt ofta ändå. Vilket är tur, för annars skulle ni få läsa såna här gnälliga bloggar oftare :-)
Min dag idag
Upp kl 4,15
lekt, matat, sövt ( vilket inte har funkar eftersom grannarna borrar och bankar, så dåligt med sömn för Gabriel och ingen för mig ) lekt, matat, sövt osv.....
Älsklingen hem 17,15 Leka mer och mata och försöka natta från 18,30
20,10 somnade han och lektiden var över för den här dagen för mig.
21,00 Gjorde mackor åt oss för jag orkade inte laga mat.
21,30 gjort ersättning för natten och det är dags att gå lägga sig.
Är det nu det är meningen att man ska orka vara en femme fatale oxå? Näe tror inte det.
Har inte hunnit duscha idag men vem orkar bry sig.
PS, har iaf 2 positiva saker för dagen. Gabriel har idag lärt sig rulla runt. Tidigare hände det av misstag men nu vet han hur han ska göra, så han jobbade för fullt ikväll.
Dessutom håller älsklingen på att plocka fram julgrejerna = granen. Vissa tycker det är tidigt, men själv tycker jag vi skulle gjort det för en månad sen. Men bättre sent än aldrig ;-)
Friday, November 02, 2007
Nya saker
KL 10,58 rullade Gabriel över från rygg till mage för första gången :-)
Våran duktiga lilla kille!
Så har vi rejsat med nya vagnen idag. Han var lite rädd för den i början av veckan när jag provsatte honom i den. Men så har vi övat en liten stund varje dag så idag tyckte jag det var dags. Och det gick jättebra. Han tyckte det var himla kul att kunna sitta ( halvligga ) upp och se allt. Dessutom var vagnen otroligt lättkörd. Väger som en mygga typ ;-)
Så vi var ner på stan och köpte lite leksaker och mötte upp älsklingen efter jobbet. Sen gick till vårt favoritfik och åt bolo de caco, som är typ "hembakt" bröd som man ofta får till maten med vitlökssmör på. Jättegott.
Sen var det bara åka hem och så slocknade lilla Gabriel redan kl 18,30 efter den här jobbiga dagen.
Nu sitter jag med ett glas rött framför mig men snart somnar nog jag med efter den här jobbiga men roliga dagen.
Puss
Våran duktiga lilla kille!
Så har vi rejsat med nya vagnen idag. Han var lite rädd för den i början av veckan när jag provsatte honom i den. Men så har vi övat en liten stund varje dag så idag tyckte jag det var dags. Och det gick jättebra. Han tyckte det var himla kul att kunna sitta ( halvligga ) upp och se allt. Dessutom var vagnen otroligt lättkörd. Väger som en mygga typ ;-)
Så vi var ner på stan och köpte lite leksaker och mötte upp älsklingen efter jobbet. Sen gick till vårt favoritfik och åt bolo de caco, som är typ "hembakt" bröd som man ofta får till maten med vitlökssmör på. Jättegott.
Sen var det bara åka hem och så slocknade lilla Gabriel redan kl 18,30 efter den här jobbiga dagen.
Nu sitter jag med ett glas rött framför mig men snart somnar nog jag med efter den här jobbiga men roliga dagen.
Puss
Thursday, November 01, 2007
Fingrar och tår och fjäderlätt hår.....
Jag satt med Gabriel i knät idag och tittade lite på tv. Vi har våra gosstunder i soffan ett par gånger om dagen då han sitter i knät så jag kommer åt att snusa honom i nacken. Världens mysigaste lilla nacke och bakhuvud har han. Med mjuka små fjun till hår och mjuk och lite skrynklig varm hud som jag älskar att pussa och snusa på. Borra in näsan och känna bebisdoften ( kräk och barnolja ) och bara njuta av hans lilla kropp nära min.
Då slog det mig plötsligt att hans huvud kommer förändras i samband med operationen. Det var en jobbig känsla och gjorde allt mycket mer påtagligt. För han kommer att se annorlunda ut direkt efter operationen. Hans söta höga lilla panna kommer försvinna och bakhuvudet kommer bli större.
Visst är det klart att det är vår lilla älskling i alla fall, inget förändras ju på det sättet, men ändå. En förändring blir det ju.
Nu börjar det nämligen synas tydligare att pannan växer för mycket. Och han är så söt med sin höga panna, så det känns konstigt och tänka sig att den inte kommer finnas där för alltid. Jobbigt oxå att inte veta när det förändras. Blir det om en månad, om sju månader?
Jag är inte orolig för själva operationen för det är ändå en en inte alltför ovanlig operation. Men jag är rädd för hur ont han kommer ha. Hur rädd han kanske är när det är dags. Och hur hjälplös man kommer känna sig.
Så jag borrade in näsan ännu djupare i de älskade små fjunen, och passade på att njuta ännu lite mer.
Fingrar och tår och fjäderlätt hår,
en blick så klar som såg du tusentals år.
Det är knappt jag förstår, en pojke han är vår!
En gåva till oss är du min lilla.
En tanke till min älskling som har det ännu jobbigare just nu, då även hans pappa ska opereras den 21a. Det kommer gå bra, det måste gå bra. Jag älskar dig massor.
Då slog det mig plötsligt att hans huvud kommer förändras i samband med operationen. Det var en jobbig känsla och gjorde allt mycket mer påtagligt. För han kommer att se annorlunda ut direkt efter operationen. Hans söta höga lilla panna kommer försvinna och bakhuvudet kommer bli större.
Visst är det klart att det är vår lilla älskling i alla fall, inget förändras ju på det sättet, men ändå. En förändring blir det ju.
Nu börjar det nämligen synas tydligare att pannan växer för mycket. Och han är så söt med sin höga panna, så det känns konstigt och tänka sig att den inte kommer finnas där för alltid. Jobbigt oxå att inte veta när det förändras. Blir det om en månad, om sju månader?
Jag är inte orolig för själva operationen för det är ändå en en inte alltför ovanlig operation. Men jag är rädd för hur ont han kommer ha. Hur rädd han kanske är när det är dags. Och hur hjälplös man kommer känna sig.
Så jag borrade in näsan ännu djupare i de älskade små fjunen, och passade på att njuta ännu lite mer.
Fingrar och tår och fjäderlätt hår,
en blick så klar som såg du tusentals år.
Det är knappt jag förstår, en pojke han är vår!
En gåva till oss är du min lilla.
En tanke till min älskling som har det ännu jobbigare just nu, då även hans pappa ska opereras den 21a. Det kommer gå bra, det måste gå bra. Jag älskar dig massor.
Subscribe to:
Posts (Atom)
