Fingrar och tår och fjäderlätt hår.....

Jag satt med Gabriel i knät idag och tittade lite på tv. Vi har våra gosstunder i soffan ett par gånger om dagen då han sitter i knät så jag kommer åt att snusa honom i nacken. Världens mysigaste lilla nacke och bakhuvud har han. Med mjuka små fjun till hår och mjuk och lite skrynklig varm hud som jag älskar att pussa och snusa på. Borra in näsan och känna bebisdoften ( kräk och barnolja ) och bara njuta av hans lilla kropp nära min.
Då slog det mig plötsligt att hans huvud kommer förändras i samband med operationen. Det var en jobbig känsla och gjorde allt mycket mer påtagligt. För han kommer att se annorlunda ut direkt efter operationen. Hans söta höga lilla panna kommer försvinna och bakhuvudet kommer bli större.
Visst är det klart att det är vår lilla älskling i alla fall, inget förändras ju på det sättet, men ändå. En förändring blir det ju.
Nu börjar det nämligen synas tydligare att pannan växer för mycket. Och han är så söt med sin höga panna, så det känns konstigt och tänka sig att den inte kommer finnas där för alltid. Jobbigt oxå att inte veta när det förändras. Blir det om en månad, om sju månader?
Jag är inte orolig för själva operationen för det är ändå en en inte alltför ovanlig operation. Men jag är rädd för hur ont han kommer ha. Hur rädd han kanske är när det är dags. Och hur hjälplös man kommer känna sig.

Så jag borrade in näsan ännu djupare i de älskade små fjunen, och passade på att njuta ännu lite mer.



Fingrar och tår och fjäderlätt hår,
en blick så klar som såg du tusentals år.
Det är knappt jag förstår, en pojke han är vår!
En gåva till oss är du min lilla.


En tanke till min älskling som har det ännu jobbigare just nu, då även hans pappa ska opereras den 21a. Det kommer gå bra, det måste gå bra. Jag älskar dig massor.