Frugan, det är jag det!

Jo, nu är man friskare. Inte så mycket piggare dock.
Men nu kan jag titulera mig både mamma och FRU :-)

20071120 gifte vi oss i Eskilstuna stadshus. På plats var Fredriks mamma, syster, bror, "svägerska", kusin med fru ( de var även våra vittnen ), Nina med familj, Sofie med familj, och Cissi.
Det blev så himla mycket bättre än vi hade föreställt oss.
Vi har ju tragglat hit och dit med myndigheter, och var i det närmaste inställda på att gifta oss på svenska ambassaden i Lissabon med två tjänstemän som vittnen. Så detta blev verkligen över alla förväntningar.
Gabriel var naturligtvis med och skrek naturligtvis näääh näääh under hela ceremonin. Näääh betyder i detta fallet mat, men i sammanhanget var det rätt lustigt.

2 veckor var vi hemma och stressigt värre var det. Ett himla resande mellan Vallentuna och Eskilstuna men det gick det med.
Jag tog dessutom ledigt från både man och barn 2 dygn varav ena kvällen tillbringades vindrickandes på balkongen hos mina föräldrar. Andra kvällen spenderades på Wok house med Nina och Cissi. ja, innan dess satt vi i Mörby och skrattade så det nog hördes över hela köpcentret.
Trevligt var det, men gud vad jag saknade mina killar.

Men, nu var det ju faktiskt ingen nöjesresa vi åkte på egentligen. Så att det blev en del av den varan oxå var en ren bonus, pga att alla papper helt oförutsätt blev klara.
Anledningen till resan var ju fredriks pappas operation, som gick bra vad det verkar som. Ytterligare besked kommer väl senare.

Andra anledningen var väl lite för att fylla på orken inför Gabriels operation. Det är jobbigt att sitta ensam i ett annat land och bara vänta och vänta på det värsta i ens liv.
Men mina tjejer gav mig stöd, kraft och skratt så det räcker ett tag framöver.


Vissa blev lite förvånade över att jag var i svearike. Jag valde att inte höra av mig till vissa av olika orsaker.
Några har varit rätt dåliga på att höra av sig. Vissa läser inte min blogg alls tydligen för hade de gjrot det hade de vetat.
Nu menar jag inte att min blogg är viktigast i världen. Men jag är intresserad av mina vänners sysslor och nyfiken på vad som händer i deras liv. Därför försöker jag läsa bloggar varje dag, eller åtminstone några gånger i veckan. Att inte läsa min blogg tolkar jag till viss del som ointresse för mig och mitt liv.
Vissa personer har valt att låtsas om som om jag inte har barn. De har aldrig!! inte med ett endaste ord, någonsin nämnt Gabriel. Aldrig!
Det faller sig då ganska naturligt att det inte är hos dessa personer jag valt att söka stöd.

Jag förstår att inte alla tycker Gabriel är lika fantastiskt som jag tycker. Men han ingår i mitt liv och hans kommande operation är det mest skrämmande som någonsin drabbat mig.
Jag valde alltså att vända mig till de som jag har regelbunden kontakt med. Men som även har visat sitt stöd både gällande Gabriel, samt förstått att även Fredriks pappas operation var jobbig eftersom man inte visste alls hur det skulle gå.

Hur kontakten blir i framtiden får man väl se.
Men just nu måste jag vara ego och samla kraft där jag kan, för att orka finnas där när det dags för Gabriel.

Fru G säger tack och hej, leverpastej :-)


PS, ett stort tack till Nina som kom med kaffe när jag satt hos frissan på min stora dag samt det blåa i form av strumpebandet, till Sofie som gav mig lånat i form av smycken, till svägerskan Anna som gav mig "gammalt" i form av en sjal, till Cissi för att du är du, och det största tacket till Mia som kom med alkohol när jag som bäst behövde det :-)
Puss på er.