Bättre sent än aldrig kan bli så fel....

Här är någon som filmat nyårsfyrverkerierna här på Madeira. Kolla till slutet eftersom det bästa kommer sist som vanligt.

Klicka här




Usch, jag har så mycket jag tänkte skriva så jag inte vet vart jag ska börja.

Eller ja, jag blir fundersam över en sak. Heter alla dammråttor Hasse? Och är de i så fall släkt, så man liksom har döpt de till Hasse 1 och 2 osv för enkelhetens skull?
Jag undrar eftersom Ninas dammråtta heter Hasse precis som min.
Han har bott bakom min köksdörr i hela mitt vuxna liv. Så jag börjar bli van. Förutom när han är superfet.
Då är det dags att banta ner honom till normal storlek. Inte dags än som tur är.

I övrigt så ska vi flytta, igen, suck.
Men det känns nödvändigt trots att jag älskar lägenheten/huset vi bor i nu. Dels för att grannens cp hund förstör mitt liv, och dels för att det är så krångligt att ta sig till dagis härifrån.
Så älsklingen har letat hus och lägenheter och äntligen har vi hittat en.

Det är lite lustigt för jag har en vän som heter Malin som älskar rosa. Så letade hon oxå lägenhet här en gång i tiden, och då följde jag med som sällskap och smakråd. Och naturligtvis kollade vi på två lägenheter i Det rosa huset, som är helt rosa. Och ja, det heter faktiskt så. Det rosa huset!
Malin flyttade inte dit, men det tänker vi göra :-)
Så vi har hittat en stor och fin lägenhet i Det rosa huset som är just rosa.
Det är, enligt svenska mått mätt, en 4 rummare med kök på ca 120-130 kvm, kanske mer. Lite dyrare men så mycket närmare dagis och jobb att det är värt det.
Jag har lite blandade känslor inför flytten men det är kanske bara att jag måste vänja mig vid tanken?
Om en månad ca är det dags.

Sen har jag även via omvägar fått reda på att min gamla vän Benita, avled för några år sedan i cancer.
Känns hemskt att vi var så goda vänner en gång i tiden och så visste jag inte ens om att hon inte finns längre!
Jag vet inte riktigt vad som hände med vår vänskap, den bara rann ut i sanden av nån anledning.
Visst kan det bli så, men av nån anledning tror man på nåt sätt att de ska finnas kvar senare, när man har mer tid att höra av sig osv...Det får en verkligen att tänka till.
Jag har tänkt på henne ibland och undrat hur hon har det, vad hon gör osv, och alltid tänkt att jag på något sätt ska hitta nr eller nåt till henne. Men så kom det nåt emellan och det sköts upp gång på gång.
Det känns verkligen hemskt att det nu är försent.

Detta får mig även att tänka på två andra goda vänner som inte heller finns längre.
Den ena är Jarmo som dessutom var en av Benitas bästa vänner, som körde ihjäl sig när han var 18 år. Låten 18 and life med Skidrow är för evigt sammankopplad med honom, liksom låten Bye bye Johnny med Return. Börjar fortfarande nästan alltid gråta när jag hör dem, trots att det är många år sen.

Den andra är Pia. Även hon kände Benita konstigt nog.
Min kära Pia som även hon dog när hon var 18, genom att ta sitt liv.
Skuldkänslan sitter för evigt som en liten tagg att jag inte insåg hur det stod till. Speciellt som jag fick ett brev bara några dagar tidigare, som i eferhand visade sig innehålla en hel ledtrådar till att hon inte mådde så bra.
Jag saknar henne och undrar fortfarande ibland Varför.

R I P