Operationen gick jättebra!!
Detta har utan tvekan varit det absolut värsta jag nånsin varit med om. Operationen tog 3 timmar ( inkl sövning osv ) och under de 3 timmarna hann jag dö flera gånger om. Tankarna virvlade i huvudet trots att både jag och Fredrik försökte prata om annat. Vi satt på ett fik i närheten och gjorde vårt bästa för att äta och dricka så vi skulle orka med.
Men tankarna kom och gick. Vad gör jag om Gabriel dör? Vem ska man meddela, vad ska man göra? Hur ska man nånsin orka göra nåt nånsin igen? Hur ska man orka leva?
Och så fort tankarna ploppade upp tryckte jag bort dom och sa, det går bra, han klarar detta, mitt barn kommer inte dö....osv, om och om och om igen i 3 timmar som var de längsta i mitt liv.
När narkosläkaren kom ut och talade om att allt gått bra så brast allt. Jag grät och grät av lättnad och tacksamhet. Har man nånsin talat om The ugly cry så var det detta!
Gabriel fick lite blod under operationen men annars gick allt superbra.
Han ligger dock på IVA en extranatt ( det skulle bara vara 24 timmar ) men det är ingen fara. De vill bara kunna hålla ett extra öga på honom innan han skickas till barnavdelningen sen.
Han såg så ynklig ut med alla slangar och huvudet i bandage. Dessutom hade han andningshjälp de första 2 timmarna efter operationen, men det var bara en säkerhetsåtgärd för att hans lilla kropp skulle slippa arbeta så mycket.
Så mina två älsklingar är på IVA inatt, och imorgon ska jag och min lilla hjälte sova ihop på vanlig avdelning. Ska bli så skönt.
Nu ska jag gå och sova, men skriver mer senare. Är helt slut efter att ha tillbringat 1,5 dygn ¨på sjukhuset.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
8 comments:
Jag är så lättad att det är över för er del. Hoppas Gabriel mår fortsatt bra.
De 8 timmarna vi väntade på att Hugos op skulle vara över var olidliga. Ingen förälder som inte varit i den situationen kan någonsin förstå.
Kram!
Jag förstår om du är helt slut, det suger musten ur en att oroa sig för det allra viktigaste man har här i livet. Och man kan ju inte låta bli att tänka på alla som har mist sina barn av olika anledningar, hur f*n orkar man gå vidare efter något sådant. Ja det är ju härligt att vi slipper spekulera vidare i såna tråkigheter denna gång. Tänker på er och är så glad för eran skull.
Massor av kramar till er från oss.
Älskar dig masor min älskling.
Verkar som att det går bättre i natt än förra så det är ju super duper!
Han är ju klart på bättringsvägen..
Nej tillbaka till muggen igen då.. vilken SOPPA!
Puss
Hej gumman!
Vad skönt att allt gick bra!
Tänker på er här i snö/regn/slask Sverige...
KRAMAR din Blinda vän!
Vad skönt att allt gick bra, Katja! Ta hand om er!
Hej! Min son hade Metopica Synostos, också kallat trignocephali/ trekantsskalle. Han opererades i Göteborg när han var 5 månader. Vet PRECIS hur hemskt det är. 3-4 timmar tog Erics operation men den gick bra. Man litade ju 110% på proffsen där men var ju ändå utom sig av oro. Har inte riktigt läst hela din blogg så jag vet inte hur gammal din son är (?) & vart han opererades men fattar det som att du bor i Portugal.
Det är så skönt när det är över även om första dagrana efter med alla IVA, svullnader och blånader är jobiga med. De blir SÅ fina sedan de små liven! Min Eric är f.ö 2 1/2 år nu. Kram/Louise
jag visste att allt skulle gå vägen.
Men självklart är man orolig. Att förlora ett barn är nog bland det värsta som kan hända någon. Mor och far pratar ju inte gärna om själva förlusten av bror min, men vet att pappa än idag inte klarar av att se sjuka/skadade barn ens på tv. :(
Mina tankar finns hos er alla tre..
massa kramar
Post a Comment