Första ultraljudet är speciellt eftersom man då får bekräftat att det faktiskt lever och frodas något i ens mage.
Herr doktor blev så glad att återse mig så det var riktigt rörande. Ja, för det var bara jag idag pga att tiden blev så knasig och krockade med Gabriels dagislämning.
En liten prick i magen minsann. En liiiten en, men den syns och hjärtat slår. Hur något så litet kan ha ett så starkt hjärta är ofattbart, men snabba starka slag kom det där inifrån.
Fler bilder finns i makens blogg.
Pricken v 7+3...........
Och såhär glad var Gabriel imorse. Undrar om det är för att vet eller för att han inte vet, att han ska bli storebror ;-) Så underbart söt är han i alla fall med sitt lilla hillbillysmile.
No comments:
Post a Comment