Social security

Ja, de flesta av er vet ju redan på ett ungefär hur det är här. Däremot kan det kanske vara lite förbryllande varför vi gör vissa val ibland gällande sjukvården här.

Det är alltså så att man betalar social security via lönen, pengar som går raka vägen till vård och "försäkringskassa".
Detta gör att vi som är skrivna här har rätt till fri sjukvård samt ersättning vid sjukdom, arbetslöshet eller föräldraledigt etc.
Den kommunala sjukvården är helt gratis, kostar inte en spänn. Vilket ju faktiskt är mer än man kan säga om den svenska sjukvården trots höga skatter.
Vi utnyttjar den kommunala sjukvården i viss mån men väljer privat ibland. Allt gällande Gabriel utom rena läkarbesök, görs på vårdcentralen. Han vägs, mäts och vaccineras där vilket alltså är kostnadsfritt.
Vi hade gärna utnyttjat vårdcentralens barnläkare oxå, om hon pratade någon engelska eller vi någon portugisiska. Men då språket alltså är ett problem där har vi valt att skaffa privat barnläkare. Dessutom är det lättare att få tid hos en privat och man kan vara helt säker på att det är samma läkare varje gång. Det kostar 50 euro per besök. Likaså om vi går till privatläkare för egen del.
När jag var inlagd på sjukhuset under graviditeten, samt kejsarsnittet så var det helt gratis. Likaså alla undersökningar samt till slut skalloperationen på Gabriel med iva och hela kittet, var gratis. Inte en krona betalade vi för det.

Så vi klagar absolut inte på sjukvården här, även om det kan låta så ibland. Men vi är ju svenskar så liiite måste man gnälla ibland. Även när det vi gnäller över är självvalt ;-)

Lite återblickar från februari i år när Gabriel opererades för kraniosynostos.





Det är lustigt hur jobbigt det är att se bilderna från sjukhustiden. Kanske det blir bättre med tiden, men fortfarande blir jag gråtfärdig eftersom alla känslor kommer tillbaka.
Skulle ju skriva en operationsberättelse men har helt enkelt inte klarat av det, så jag struntar i det. För nu i alla fall.
Däremot kommer jag sätta igång med kraniosynostossajten snart. Har insett att jag drar på det för att det är känslomässigt jobbigt. Men är samtidigt säker på att det är ett viktigt steg för att komma vidare, så därför ska jag ta tag i det. Imorgon ;-)