Lunginflammation

Ja, eländet tar ju aldrig slut. Vaknade inatt av världens hostattack ( har ju varit rätt risig en vecka nu ) och då kändes det som nåt gick sönder, pang. Därefter hade jag så jäkla ont att jag inte kunde sova, gå, sitta och framförallt inte hosta. Men det gör man ju ändå, innebär att jag hade ont hela tiden. Som om nån stack in en kniv mellan revbenen så fort jag rörde mig eller andades lite för djupt.
Jag trodde nåt muskelfäste brustit vid revbenen, men efter 6 timmar på sjukhuset med röntgen, urin/blodprover och ctg på bebisen visade det sig att jag har lunginflammation och Leo mår bra. Det sista är huvudsaken, men herregud, kan han inte komma ut snart :-)

Så, nu har jag fått smärtstillande, hostmedicin ( bad om en dunderkur ) och antibiotika.
Eller ja, jag hade inga pengar på mig och ont som fan. Så Carlos som hämtade mig på sjukan kommer hämta ut medicinerna oxå och leverera dem ikväll.
Bra med en taxichaffis som kompis ibland.

MÅste ju säga att jag blir så grymt impad av sjukvården här varje gång. Ja, nästan varje gång, inte när vi hamnade i bråk med Gabriels narkosläkare då, men annars.
Jag har blivit grundligt undersökt från topp till tå av flera olika läkare och inte en spänn har det kostat.
Visserligen fick jag vara där i totalt 6 timmar, men jag inbillar mig att det är likadant på akuten hemma.
Medicinerna är dessutom billigare när man får de på recept, så de kommer inte alls kosta mycket. Och det som faktiskt kostar kan man sen dra av på deklarationen.
Japp, bra är det ibland.