Tankar och teknik

Det här är djävulskt jobbigt. Kan inte ens beskriva alla tankar som far runt i huvudet. Vill inte heller.
Det känns som att om jag sätter ord på tankarna så slår det in. Som om jag på det sättet skulle framkalla olyckan bara genom att uttala dem. Så det gör jag inte. Det betyder dock inte att de inte finns där. Det gör dem. Hela tiden.

Som tur är finns familjeliv.
Är så glad över att jag hittade den sidan, för genom den hittade jag andra föräldrar med barn som har samma eller annan variant av synostos. Det är så skönt att för det första få prata med mammor vars barn klarat operationen galant. Men även att få prata igenom allt med någon som gått igenom samma, och haft samma tankar som man själv har.

Speciellt en som heter Nina har jag pratat lite med, och hennes son Hugo opererades i december för synostos. Dock en svårare variant än den Gabriel har så den operationen var väldigt omfattande.
De finns med i två artiklar, en före och en efter som ni kan läsa här,

Hugo före operation

Hugo efter operation

Måste säga att det är helt otroligt vad de kan göra. Vad rund och fin han blev i huvudet ( fin var han dock redan innan såklart ) direkt efter. En riktig liten hjälte!

Så, imorgon är det dags för första steget. Kl 09,00 skrivs han in på sjukhuset och på fredag morgon är det dags för operation.
Eftersom bara en av oss får sova på sjukhuset med Gabriel, har vi bestämt att vi sover där varannan natt. Fredrik tar första passet imorgon natt och sen tar jag fredag efter operationen.
Jag ska fråga doktorn imorgon om man kan få sömntabletter för den av oss som sover hemma. Annars kommer man inte få en blund och jag kan tänka mig att sömnen behövs för att orka med.

Det de ska göra med Gabriel rent tekniskt är att ta bort 2 cm av skallbenet längs med hela ovansidan, så det blir mellanrum mellan de båda halvorna.
Dessutom tar de bort lite av benet vid fontanellerna bakom båda öronen. Ärret kommer löpa från öra till öra tvärsöver huvudet.
Som någon sa, man får se det positivt. Troligen betyder det att Gabriel inte kommer hem med huvudet rakat i tonåren i alla fall....

Härmapa

Barn är ju för roliga.
När älsklingen kom hem från jobbet igår så satt Gabriel i gåstolen och susade runt som vanligt.
Men emellanåt gjorde han typ en hejarörelse, där han sträcker upp båda armarna i luften, ruskar på huvudet och tjuter allt vad han kan!!

Både jag och älsklingen satt och tittade på med stora ögon. Vad göör han??
Så ringer det en liten klocka på mig och jag säger " hmm, undrar om det har nåt med och göra att jag brukar göra såhär" varpå jag sträcker upp armarna lite, hojtar yeeaaay, och skakar på kroppen.
Sekunden efter gör Gabriel precis likadant. Jag gör om det, och han likadant igen sekunden efter.
Kan lova att vi skrattade så vi nästan tjöt!

Jag gör nämligen så när Gabriel gjort nåt bra, typ äter duktigt, står upp osv. Och tydligen har lilla gubben blivit en liten härmapa som följer mamma klockrent hahaha.

Nu är det dags...

Ja, på fredag är det dags. Då ska Gabriel opereras. Vet inte om det var vårt besök hos kirurgen som hjälpte till, eller om det var vår kollega som var hos vår barnläkare och nämnde att op inte är gjord än.

Imorse ringde kirurgen till Fredrik och informerade om att på fredag är det dags. På torsdag blir han inlagd och naturligtvis är nån av oss där hela tiden med honom.

Så länge som vi har väntat och nu när det äntligen är dags känns det bara hemskt.
Detta är fan det jobbigaste nånsin....

Ööhhh...

Jaha, det gick ju bra det här. Vi var stenhårda och krävde svar från läkaren! Öh...eller inte.

Vi kom dit till kl 9 då vi visste att barnneurologen börjar. Lämnade röntgenbilder ( ja, för de har vi av nån anledning ) till sköterskan, som efter en stund kom tillbaka och sa att vi måste prata med kirurgen.
Öhh...ok.

Så hon tog ner oss till neurokirurgen men så visade det sig att han var på operationsavdelningen, så då tog de dit oss istället.
Ööhh...ok.

Så kom kirurgen som vi pratade med förra gången, i full operationsmundering och ser jätteirriterad ut och frågar,

"WHAT ARE YOU DOING HERE???"
- Ööhh we dont know. We came to see dr Rui but they sent us here.
"BUT THIS IS NOT AN EMERGENCY!!"
- Ööhhh, we know but you said the surgery would be in january, and since we did´nt hear anything, we wanted to check whats happening.
"NO, I SAID IT WOULD BE IN JANUARY/FEBRUARY!!"
- Öööhhhh...ok, we thought it was in January ( För att du sa januari jävla pappskalle ).
"NO, I SAID JANUARY/FEBRUARY. I WILL CALL YOU!"
- Öööhhh....ok.


Jaha, så bra gick det och så jävla mesiga var vi!
Vi får väl ursäkta oss med att vi stod mitt bland grönklädda operationsmänniskor inför en av Portugals främsta läkare. Men ändå. Så mesigt.

Vänta vänta vänta...suck.

Den som väntar på nåt jobbigt väntar alltid för länge.

Egentligen har jag alldeles för ont i huvudet för att skriva, men lite kan jag väl få ner.

Igår var det trevligt då vi träffade kollegan Lonny efter jobbet och gick och fikade. Fredrik och Gabriel var med till 18,30 ca sen var Gabriel så trött så pappa tog hem honom. Själv lyxade jag till det och stannade kvar och åt middag med Lonny. Väldigt trevligt.
Lonny den raringen har även lovat att sitta barnvakt på onsdag, då vi ska på middag med Carlos, Ana och Drinkwaters ( miljonärspar i äldre medelåldern men väldans trevliga ) på tjusig restaurang.
Vi blir bjudna som försenad bröllopspresent.
Det är även första gången här på Madeira som vi har barnvakt och kan gå ut tillsammans för första gången, så det ser jag fram emot.
Är även säker på att Lonny tar hand om gullungen alldeles förträffligt.

Imorgon ska vi åka till barnneurologen och kräva ett svar på när Gabriel ska opereras. Detta är rent ut sagt hemskt att det alltid blir nåt knas. Operation var ju lovad i januari och återigen har de inte hört av sig.
Vet inte om det beror på att administrationen är kass eller på att vi är utlänningar. Troligen en kombination av båda.
Så jag hoppas vi får nåt vettigt svar imorgon. Det känns ju tröstlöst när det liksom inte finns nåt annat alternativ heller.

Väntar även på svar från Veijos datortomografi ( stavas så? ) som skulle komma denna vecka.

Vänta vänta vänta suck....

Kärlek :-)

Idag vill jag bara ge en stoooor kram till alla som jag tycker om. Mina föräldrar, mina vänner både här och där, och min lilla familj här som jag älskar så himla mycket.

Puss på er och hoppas ni har det bra allesamman!!!

Vad heter det på engelska?

Jag tycker det är rätt kul detta med ordet negerbollar.
Jag själv säger chokladbollar. Inte för att vara politiskt korrekt ( nya modeuttrycket tydligen ) utan för att chokladboll låter smarrigare.

MEN, så är det alltid nån nisse som bräker att "jamen, det får inte heta chokladbollar för det är för lite choklad i".
Jaha, men det innehåller tillräckligt mycket neger för att få heta negerboll?

Eller nästa nisse som kraxar att "Men vadå, ska vi byta namn på finska pinnar då oxå eller"?
Eh...näe?

Eller tredje nissen ( många är dom ) som skriker att " men neger kommer ju faktiskt från ordet negro som betyder svart"
Jaha? Ja, fortsätt du färga håret i negerfärg, eller måla huset i neger, och ta på kläder i neger. Så fortsätter jag prata svenska.

Vet inte riktigt vad man ska säga. Det verkar vara väldigt väldigt viktigt för många människor att få säga ordet neger. Jag har dock aldrig fått nån förklaring på varför.

Jo, en som försökte på familjeliv ( jag älskar att diskutera detta ämne där ) och då undrade varför det är ok att kalla acne för finnar, men inte färgade för negrer?
Ja, inte vet jag. Men jag vet att jag får finnar av negerbollar i alla fall. Eller acne av chokladbollar beroende på hur man ser på saken.



I övrigt blev familjeliv hackat idag. Lite kul tycker jag och se hur förvirrade folk blir när nåt stör ordningen.
Mindre lustigt att mitt söndagsnöje ( och övriga dagar med ) försvann suck.

Får väl rekommendera,
www.gettheglass.com istället!

Puss