Den som väntar på nåt jobbigt väntar alltid för länge.

Egentligen har jag alldeles för ont i huvudet för att skriva, men lite kan jag väl få ner.

Igår var det trevligt då vi träffade kollegan Lonny efter jobbet och gick och fikade. Fredrik och Gabriel var med till 18,30 ca sen var Gabriel så trött så pappa tog hem honom. Själv lyxade jag till det och stannade kvar och åt middag med Lonny. Väldigt trevligt.
Lonny den raringen har även lovat att sitta barnvakt på onsdag, då vi ska på middag med Carlos, Ana och Drinkwaters ( miljonärspar i äldre medelåldern men väldans trevliga ) på tjusig restaurang.
Vi blir bjudna som försenad bröllopspresent.
Det är även första gången här på Madeira som vi har barnvakt och kan gå ut tillsammans för första gången, så det ser jag fram emot.
Är även säker på att Lonny tar hand om gullungen alldeles förträffligt.

Imorgon ska vi åka till barnneurologen och kräva ett svar på när Gabriel ska opereras. Detta är rent ut sagt hemskt att det alltid blir nåt knas. Operation var ju lovad i januari och återigen har de inte hört av sig.
Vet inte om det beror på att administrationen är kass eller på att vi är utlänningar. Troligen en kombination av båda.
Så jag hoppas vi får nåt vettigt svar imorgon. Det känns ju tröstlöst när det liksom inte finns nåt annat alternativ heller.

Väntar även på svar från Veijos datortomografi ( stavas så? ) som skulle komma denna vecka.

Vänta vänta vänta suck....