Lycka till på lördag Sofie :-)

Inte har det blivit mycket skrivande här på sista tiden.

Men det är för att jag hade tänkt att resedagboken ska vara om Gabriel och den här om mig.

Det är ju bara det att allt som är jag, är ju även Gabriel nu. Han är liksom luften jag andas. Mitt knark, min livsglädje. Och hur låter man bli att skriva om sånt :-)

Så jag ( och ni ) får väl helt enkelt acceptera att även denna kommer handla om bla Gabriel. Mest Gabriel gissar jag. Men emellanåt kanske annat oxå.

Som nu.

Sofies bröllop!

Gud vad jag önskar jag kunde vara där. Men det kan vi inte pga en massa orsaker som tyvärr visade sig oöverkomliga. Hur vi än ville så har det inte gått att ordna.

Men jag tänker på dig gumman och önskar er lycka till på den stora dagen 11/8-07.

Det kommer bli så fint så fint.

Och jag längtar ännu mer till den dagen jag själv får gifta mig med min älskling ;-)

Som ni säkert vet så är svärmor och svägerskan på besök. Himla trevligt eftersom de är himla trevliga. Som tur är. Elaka svärmödrar finns det annars alldeles för gott om, men inte denna inte.

Nackdelen med besök när man bor utomlands är att det blir så intensivt. Och ändå har man dåligt samvete för att det inte blir tillräckligt mycket.

Speciellt detta med Gabriel. De är ju här till största delen faktiskt för att träffa barnbarnet, vilket vi är helt införstådda med.

Men det är sååå svårt att lämna honom ifrån mig, och jag känner mig så otroligt självisk.

Samtidigt är han ju bara 6 veckor och vi håller fortfarande på att lära oss känna varann. Så jag var nog lite väl jobbig första veckan tror jag. Stod och övervakade farmor och faster som en hök när de höll Gabriel. Inte alls för att jag inte litar på dem, tvärtom.

Men helt enkelt för att jag är en nervös nybliven mamma som värnar om min son.

Jag hoppas att jag bättrat mig lite. Jag försöker i alla fall ge lite mer utrymme åt dem tillsammans med Gabriel nu.

Jag hoppas dock att de har överseende med mig om jag inte alltid lyckats....

Gabriel

Fingrar och tår och fjäderlätt hår,
en blick så klar som såg du tusentals år.
Det är knappt jag förstår, en pojk han är vår!
En gåva till oss är du min lilla.

Mitt barn i min famn, jag viskar ditt namn,
och plötsligt känns det som om all världen försvann,
som tiden stod still, en pojk, han finns till!
En livets gåva är du min lilla!

Tänk blodet i mig blev blod ini dig,
vandrar genom tiden, ådror och märg,
släktled i mig blir släktled i dig,
här är du – en av oss,
en ny länk i livets kedja.

Jag lånar dig jag, min skatt, för ett slag,
en stund så kort som vore den ett andetag,
en vindpust av tid är ditt och mitt liv,
en livets gåva är du min lilla!

Fingrar och tår och fjäderlätt hår,
en blick så klar som såg du tusentals år.
Det är knappt jag förstår, en pojk han är vår!
En gåva till oss är du min lilla.
Eva Sjöstrand, 1996

Kärlek

När jag låg på operationsbordet och de precis hade tagit ut Gabriel, så hörde jag honom gråta för första gången. Mina tårar började rinna och det enda jag kunde tänka var, snart får jag se honom. De visade honom på väg ut och kom tillbaka med honom 10 minuter senare ren och torr och varm. Jag fick se honom i ungefär 2 minuter och pussa på honom, samtidigt som jag blev ihopsydd.
Det är konstigt, men trots den korta stunden hade jag efteråt kunnat peka ut honom bland 1000 bebisar.

Efter detta har jag liksom inte slutat gråta. Tårarna rinner närsomhelst och för vilken liten anledning som helst.
Men det är bra tårar. Det är bara så himla mycket kärlek som ska få plats att det rinner över liksom.
Jag var därför smått oroad inför gårdagens läkarbesök och det eventuella besked vi skulle få. Om jag gråter för att Gabriel är söt så kan man ju tänka sig hur det blir vid "dåliga" besked....Jag tror även älsklingen var riktigt orolig för att jag skulle bryta ihop i riktig fulgråt ( som Oprah kallar det, the ugly cry ). Jag kan tänka mig att han mer än en gång senaste tiden trott jag blivit helt galen...

Men det gick bra och det kändes faktiskt bra. Det känns skönt och veta att Gabriel är frisk. Det känns bra att ha fått klart besked om vad som ska hända.
Och skulle det vara så att fulgråten kommer, så får den komma. Sen hittar man väl krafter nånstans ifrån.

Jag älskar er båda så himla mycket! Och nån gång slutar väl tårarna rinna så Gabriel slipper växa upp med en fulgråtande mamma ;-)

Madeiramamsen

Kanske borde det vara namnet på bloggen nu när jag är mamma :-)
Känns helt konstigt att säga så, mamma Katja. Och pappa Fredrik. Men så härligt att äntligen få säga det.
Det var såå jobbigt med alla turer fram och tillbaka. Men jag och älsklingen kom fram till mål i alla fall :-)

All info om Gabriel kommer jag lägga på resedagboken eftersom alla berörda parter får meddelande när nåt nytt dykt upp där.
Här kommer det väl mest bli lite funderingar som dyker upp längs vägen om lite allt möjligt.

En sak jag funderar på är detta med rökning.
Är det nåt fel på mig jämfört med mina kompisar? Nina och Cissi tycker ju att rök luktar fy och blä och äckelpäckel och kan nog inte tänka sig att nånsin ens smaka en cigg igen.
Själv sitter man här efter 9 månader och drömmer om att få röka upp ett helt paket på en timme. Är det någon som röker i närheten så dras jag dit bara för att få känna lukten.
Att hålla sig rökfri är alltså fortfarande en kamp, varje dag. Som jag än så länge vunnit över........

Och här är mina två älsklingar som hjälper mig att inte röka. Vill inte gosa med älsklingen eller amma min bebis om jag luktar illa.

Men oj, vad gott det skulle vara....

Portugrisiska sjukhus

Ja, som jag redan skrivit i resedagboken så blir jag inlagd på måndag igen.
Kan inte säga att jag ser fram mot att ligga flera dagar till på detta sjukhus.

Sköterskorna är den gamla barska sorten som får en att känna sig som 5 igen. En olydig 5åring dessutom.
De skäller på en för minsta lilla, om man ligger fel, inte äter tillräckligt. Då är det bannor direkt. Man bara väntar sig att bli förpassad till skamvrån för att få stå där och skämmas och tänka över sina synder.
Jag erkänner att jag är livrädd för dessa arga tanter.

I övrigt är det väldigt bra vård.
Det är gratis, och det är definitivt ingen personalbrist. Det vimlar av de arga tanterna överallt hela tiden. Dessutom får man mat hela tiden.
Kl var ungefär 13 när jag blev inlagd sist.
När kl var 19 var jag inne på dagens 4e servering.
Det är morgonte, frukost, lunch, mellanmål, middag, kvällste med kaka, och kvällste med kaka igen.
Synd att maten inte smakar nåt.

När vi var på sjukhuset idag igen så satt vi i väntrummet i ca 45 minuter innan det blev vi. Vi hade tid 8,30. Och då kommer kaffeteamet och serverar kaffe och kakor till alla i väntrummet! Väldigt trevligt och högst oväntat.

Så, så är det på portugis sjukhus. Barska tanter och massor med mat.

Och förhoppningsvis plockar de fram vår lilla bebis snart.
Jag och älsklingen längtar så mycket!!

Vi tackar även blivande mormor och morfar för den tjusiga vagnen de hjälpt till att betala. Mycket välkommet och bra använda skattepengar hehe. Så ska vi bara få använda den jäkla vagnen oxå........

Beroende

[16:50:00] Katja says: ooh köpa rennie eller eno om det finns nånstans
[16:51:57] Fredrik says: ok
[16:52:24] Katja says: fast det kan va svårt o hitta där så det går bra utan annars. Har eno så jag klarar mig

Såhär lät det nyss på chatten mellan mig och älsklingen. Låter jag som värsta knarkaren eller???
Men det är nog lite så. Just nu är eno ( samarin ) och rennie mina bästa vänner och jag gör vad som helst för att få tag på lite.......vad som helst ;-)

Hehe puss

Jaha senast 4e juli dårå......

Ja, som ni vet bidde det ingen bebis.
Imorgon ska vi till sjukhuset och eventuellt få nytt datum, möjligen nästa vecka.
Men hursomhelst har vår doktor gett ett absolut sista datum. Senast 4e juli plockar de ut honom om han vägrar komma ut själv före det.
Känns skönt o veta. Fortsättning följer................

I övrigt är det härligt väder. Det är visserligen varmt men regnar lite emellan, blåser en hel del osv. Inte för att jag är ute så mycket så det gör nåt men hmm.
Vad jag längtar efter att kunna gå ut och gå ordentligt igen. Ta vagnen och knalla ner till stan och jobbet och få träffa lite folk!!
Men humöret är rätt ok ändå trots att jag är sängliggande en hel del nu. Tur för älsklingen hehe.

Puss på er