En av tusen kryssningar......
Mina brudar!!

Ja, jag har uppdaterat min blogg lite som synes. Och ja, den är ego. För den är MIN, bara MIN ;-)
Jag satt och tänkte på detta med lycka imorse när jag drack mitt morgonkaffe och tittade ut över Atlanten som brer ut sig utanför mitt fönster...
Min kära mor var orolig för att jag inte är lycklig här, men inget kunde vara mer fel. Livet är faktiskt närapå perfekt.
Men hur ofta är man lycklig, egentligen? Har jag varit det tidigare? Ja, det är klart jag har varit lycklig. Men så att det genomsyrar hela ens varelse, nej.
Jag har haft lyckliga stunder, men livet i sig har ändå varit rätt krångligt, mediokert, trist eller bara varit. Det har alltid krävts något extra för att jag skulle känna mig nöjd. Mina vänner tex, har jag genom åren utnyttjat regelbundet som lyckopiller.Och herregud vilket lyckopiller det har varit. Vi har festat, gjort bort oss, bråkat, skrattat, varit elaka mot varandra och mot andra, varit utomlands, på krogar, haft förfester, efterfester, mellanfester, och så nån extra fest utöver det.
Jag och Sofie tex hade en helgalen sommar när vi tillbringade fredag, lördag och måndag ( och ofta alla andra dagar oxå ) på krogen. Måndagar var det tvprogrammet Direkt från Berns som vi alltid var på. Helgerna började vi på Gröna lund och sen var det party hela natten. När allt stängde var det svartklubb som gällde. Nån som minns Tritnaha? Party till 7 på morgonen och sen vinglade man direkt till jobbet där man fick skäll för att man stank sprit och såg förjävlig ut.
Eller mitt år som granne med Nina!!! Vi låg på gräsmattan på gården och flummade new age. Det var healing, kristaller, tarot och flummeri på högsta nivå. Sen sänktes nivån aningens när vi efter nån timme kom på att vi nog skulle till geoffrey´s och ta en kaffe. 3 flaskor rödtjut senare vinglade man hemåt.
Och min och Cissis allra värstaste Alla hjärtans dag.....En flaska hemkört och två dumpade tjejer! Bitterheten låg som ett täcke över oss när vi hällde i oss glas efter glas. Sen brilljant idé att åka till Tegelbruket. Taxi dit, en drink i baren och sen taxi hem. Jag fick skura spyor från taxin kl 2 på natten och sen panik kl 4 när Cissi orsakat översvämning på muggen. Jag skulle dessutom börja mitt nya jobb dagen efter. Behöver jag säga att de fick vänta en dag till.
Sen har vi mitt och Jennys år som kombos. Det började med en 12 timmars flytt mitt i smällkallaste vintern och ideliga fastkörningar i snödrivor lite här och där. Det fortsatte med en villervalla av mys, fest och bråk. Allra klaraste? minnet är våra nattliga pizzor på Maestro på Kungsgatan. Där satt man ( läs jag ) ibland och fyllegrinade så sminket satt nere vid fotknölarna. Och Jenny tröstade och skällde om vartannat.
Storhaggan Solan!! Jag önskar att du kommit in i mitt liv för massor med år sen. Det är för många lyktstolpar som aldrig fick äran att besökas av oss. Dock känner vi till de på Latino i Tunisien jävligt bra när vi kväll efter kväll shakade loss som äkta H:s.
Allt detta kom för mig när jag läste en kollegas blogg igår. Där nämns ljuvliga ord som Kellys och Golden hits......Tänker inte ens gå in på allt dumt vi hittat på där tillsammans allihop! Och där handlade det inte om en period. Känns som vi tillbringade halva livet hinkandes billigt öl och groggar i massor medan vi hade djupa intellektuella? diskussioner:=) Och mer än en gång fick lilla jag åka tillbaka nån dag senare för att hämta ut diverse kvarglömda affekter i garderoben...
Och ja, herregud vad lycklig jag har varit när jag varit mer er brudar! Men däremellan....not so much. Eller man kanske ska säga att jag var ickeharmonisk....vilket jag är nu. Harmonisk och lugn. Trivs bäst i hemmets lugna vrå med mina två älsklingar.
Men jag saknar ändå mina lyckopiller ibland ;-)
Halloween 2004. Ni skulle ha sett mig året innan....eller hur Jenny :-)

Allra käraste syster.....full som en kastrull.