Ur kaos föds ordning.....eller?

Ja, mycket känslor blev det i sista inlägget, även i kommentarerna.
Men det kan vara skönt ibland.
Naturligtvis önskar man inte att dåliga saker ska hända, men när de väl gör det så för de samman vänner på ett alldeles speciellt sätt. Och jag är så glad för att ni finns allihop :-)

Annars har det inte hänt så mycket. Vi har ägnat helgen åt att softa och mysa. Gabriel glider runt i lägenheten i sin fina gåstol. Eller ja glider är väl fel ord. Han har ju fattat vad den är till för, men själva snitsen har han inte fått in än. Men fram tar han sig dock. Han rycker och knycker och kastar sig hit och dit, för att få gåstolen dit han vill. Och det funkar, ibland.
Mamma och pappa får ge en hjälpande hand ibland när man fastnar bland dumma möbler. Men mestadels sitter vi och skrattar ( i smyg ) åt honom när han brottas med stolen ;-)

Gårdagkvällen blev mys med lite vin och godis innan det var sovdags kl 23,00.....ja, nu är man liksom inte mycket till rocker eller partypingla längre hehe. Men jag skulle inte byta bort det jag har mot nåt i hela världen. Trots att mina öron skaver av smurfsånger, köttbullar i näsan och annat roligt.

Det var många som reagerade på att jag sitter och kollar på antikrundan en fredagkväll. Jag förstår inte varför..... hehe
Men betänk att mitt ( svenska ) utbud är svt.se så fattar ni varför!
För naturligtvis tycker jag inte att antikrundan är bra....hmm ;-)

En liten rallyförare


En stor puss vill jag ge mina vänner rosa Malin och BLinda ( som jag hälsar till här istället för att fortsätta kommentarmaratonet ) samt Tessan i vallentuna.
Malin och BLinda, även kända som bAjsA och bAjsA. Jag saknar er här!!
Tessan, dina mail är jättetrevliga att få!
Puss och kram på er, och såklart alla mina andra goa och rara vänner.

Mina tankar ikväll ( och en tid framöver ) går till min pappa Veijo, som på tisdag ska göra en datormografi för att se vad hans huvudvärk osv beror på. Och till min kära mamma som säkert är orolig till max. Jag är säker på att det kommer gå bra och jag älskar er båda. Puss och kram

Bättre sent än aldrig kan bli så fel....

Här är någon som filmat nyårsfyrverkerierna här på Madeira. Kolla till slutet eftersom det bästa kommer sist som vanligt.

Klicka här




Usch, jag har så mycket jag tänkte skriva så jag inte vet vart jag ska börja.

Eller ja, jag blir fundersam över en sak. Heter alla dammråttor Hasse? Och är de i så fall släkt, så man liksom har döpt de till Hasse 1 och 2 osv för enkelhetens skull?
Jag undrar eftersom Ninas dammråtta heter Hasse precis som min.
Han har bott bakom min köksdörr i hela mitt vuxna liv. Så jag börjar bli van. Förutom när han är superfet.
Då är det dags att banta ner honom till normal storlek. Inte dags än som tur är.

I övrigt så ska vi flytta, igen, suck.
Men det känns nödvändigt trots att jag älskar lägenheten/huset vi bor i nu. Dels för att grannens cp hund förstör mitt liv, och dels för att det är så krångligt att ta sig till dagis härifrån.
Så älsklingen har letat hus och lägenheter och äntligen har vi hittat en.

Det är lite lustigt för jag har en vän som heter Malin som älskar rosa. Så letade hon oxå lägenhet här en gång i tiden, och då följde jag med som sällskap och smakråd. Och naturligtvis kollade vi på två lägenheter i Det rosa huset, som är helt rosa. Och ja, det heter faktiskt så. Det rosa huset!
Malin flyttade inte dit, men det tänker vi göra :-)
Så vi har hittat en stor och fin lägenhet i Det rosa huset som är just rosa.
Det är, enligt svenska mått mätt, en 4 rummare med kök på ca 120-130 kvm, kanske mer. Lite dyrare men så mycket närmare dagis och jobb att det är värt det.
Jag har lite blandade känslor inför flytten men det är kanske bara att jag måste vänja mig vid tanken?
Om en månad ca är det dags.

Sen har jag även via omvägar fått reda på att min gamla vän Benita, avled för några år sedan i cancer.
Känns hemskt att vi var så goda vänner en gång i tiden och så visste jag inte ens om att hon inte finns längre!
Jag vet inte riktigt vad som hände med vår vänskap, den bara rann ut i sanden av nån anledning.
Visst kan det bli så, men av nån anledning tror man på nåt sätt att de ska finnas kvar senare, när man har mer tid att höra av sig osv...Det får en verkligen att tänka till.
Jag har tänkt på henne ibland och undrat hur hon har det, vad hon gör osv, och alltid tänkt att jag på något sätt ska hitta nr eller nåt till henne. Men så kom det nåt emellan och det sköts upp gång på gång.
Det känns verkligen hemskt att det nu är försent.

Detta får mig även att tänka på två andra goda vänner som inte heller finns längre.
Den ena är Jarmo som dessutom var en av Benitas bästa vänner, som körde ihjäl sig när han var 18 år. Låten 18 and life med Skidrow är för evigt sammankopplad med honom, liksom låten Bye bye Johnny med Return. Börjar fortfarande nästan alltid gråta när jag hör dem, trots att det är många år sen.

Den andra är Pia. Även hon kände Benita konstigt nog.
Min kära Pia som även hon dog när hon var 18, genom att ta sitt liv.
Skuldkänslan sitter för evigt som en liten tagg att jag inte insåg hur det stod till. Speciellt som jag fick ett brev bara några dagar tidigare, som i eferhand visade sig innehålla en hel ledtrådar till att hon inte mådde så bra.
Jag saknar henne och undrar fortfarande ibland Varför.

R I P

Grisdödaren!

Ja, nu blev ju inte älsklingen nån grisdödare. Han filmade "bara".
Själv tänker jag inte titta på den filmen då det räcker med de bilder jag fick se. Huvaligen.
Och grisen då! Det var fan ingen gris, det var ett monster!!

Men dog gjorde den och enligt älsklingens beräkningar tog det bara 51 minuter från första snittet! Snacka om djurplågeri på hög nivå.
Nu var ju inte meningen att det skulle ta så lång tid. 5-10 minuter var väl planen, men det är ju inga kirurger vi snackar om här, så det blev väl lite hafsigt....hmm
Som tur var slapp han ju äta nåt på den iaf, då den ska hängas och allt vad man nu gör med de stackarna.
Nä, tacka vet jag lydiga små grisar som ligger på rad i charkdisken!

I övrigt fick jag en smärre chock när jag läste min goda vän Ninas ( kermit100 ) blogg ikväll.
Helt utan min vetskap har det pågått livedrama där och jag har missat alltihop.
Nu kanske det låter som om jag tycker att det var kul, men kul är väl det sista det är. Mobbing på lägsta ( högsta? ) nivå skulle jag snarare kalla det för. Hur fan har folk mage att bete sig som de gör??
Jag förstår mig verkligen inte på människor ibland.

Så, för att följa Mias exempel, går mina tankar ikväll till min kära Nina och allt hon måste stå ut med för kärleks skull.
Var stark gumman! Kramis

Portugrisbarbarer?

Idag blev en soft dag. Först sovmorgon till 10 och sen bara slappa och ta det lugnt.
Dock håller sonen på att få en tredje tand så han är lite ilsken för tillfället. Men det går ju över så det är bara stå ut.

Hela veckan har faktiskt gått i lugnets tecken. Lite promenader och lite shopping, i övrigt bara hemma och softa. Har varit riktigt skönt faktiskt. Maken håller nog inte med eftersom han har jobbat några dagar :-)

Inte blev det en lugn helg för honom heller. Först vaknade Gabriel kl 03,30 inatt och var allmänt jättegrinig. Eftersom jag var så trött så tog älsklingen honom så mamsen fick sova.
Och knepiga som vi kvinnor är, så låg jag däruppe i sovrummet och hade dåligt samvete för att Fredrik var "tvungen" att vara vaken. Som om jag skolkade från skolan eller nåt. Till sist fick jag intala mig att det inte står på nåt schema att jag är nattansvarig sju dagar i veckan, och då lyckades jag äntligen slappna av och somna om.

Så min älskling tillbringade halva natten och hela morgonen med en ilsken bebis som vägrade sova.
I vanliga fall skulle naturligtvis älsklingen få sovmorgon imorgon, eftersom han tog idag. Men nej. Han ska ut och döda grisar istället!

Ja, ni läste rätt. Han ska jaga och döda en gris imorgon!
Det är någon barbarsed portugriserna har att en gång om året så samlas släkt och vänner och släpper lös en ilsken gödd gris. För att sen fånga in och döda den. Naturligtvis äter man upp den stackarn under stoj och glam sen.

Carlos har alltså bjudit Fredrik år efter år, och Fredrik har år efter år lyckats slingra sig undan. För hans uppfattning om nöje skiljer sig lite från portugrisernas. Men i år kom han inte undan.

Fortsättning följer..........

Såhär ser det ut i Funchal nu!

Så var det nytt år då....

Ja, gårdagen var en riktig smäll *s*

Vi började kvällen med lite hemmagjord glögg och sen en supersmrrig middag. Fläskfilé i bit i en gratängform. Kantareller och sparris över, massor av vitlök och sen svampgrädde över alltihop och in i ugnen ca 1 timme. Jättegott!

Vid 22 öppnade vi champagnen och vid 00,00 var det dags.
67 000 raketer på 8 minuter smälldes av!! Vi bor dessutom mitt i smeten så rutorna skallrade bokstavligt talat här.
Och vad gör Gabriel? Jo, han sov sig igenom alltihop!! Helt otroligt!
Jag som har oroat mig en vecka hur han skulle reagera. Supersoft ju.

Sen idag var vi ute och gick på eftermiddagen. Tog en långpromenad ner på stan och längs strandpromenaden där jag köpte rostade kastanjer för första gången. Riktigt gott men lite svårt att skala.
Sen blev det lunch/middag i parken där vi åt vitlökskyckling och pommes. Det var inte riktigt vad vi hade tänkt oss men första alternativet var stängt. Mysigt ändå dock.

Det finns en jättebra porträttmålare här i Funchal, och vi funderar på att skaffa en kolteckning av Gabriel. Problemet är bara att konstnären är totalt omöjlig att få tag på. Han har ett "gathörn" där hans stafflier finns med målningar som han visar upp. Men konstnären själv syns aldrig till.
Jag har än så länge aldrig sett honom på plats tror jag, och det är ju då alltså över 2 år jag varit här nu :-)
Men hitta honom ska vi bara göra, för hans målningar är superfina.

Eftersom jag och maken är oense om vilken bild som ska porträtteras kommer här en liten omröstning.

Jag vill att denna bild ska målas av.


och maken vill att denna målas av


Vad tycker du?

2008

Saknar mina vänner och min familj hemma i Sverige.
Min kära lilla mamma och Veijo, och alla mina vänner därhemma.
Älskar er massor och önskar er ett riktigt gott nytt år.

PS. 67 000 raketer på 8 minuter kommer de smälla av här. Ska tydligen försöka sätta världsrekordet igen. Hade varit superkul om det inte var för att man har en liten Gabriel som troligen kommer bli livrädd hmm...

Älskar min lilla familj här otroligt mycket och hoppas vi får ett underbart 2008 ( och massor med fler år såklart ) tillsammans.
Puss på er

Svärföräldrar

Jag är ju inne på www.familjeliv.se och läser och skriver en hel del. Ett utmärkt forum för föräldrar med alla de funderingar som kan uppstå.
Där skrivs även en hel del annat, bla familjeproblem osv.

Ett mycket vanligt problem verkar vara det med svärföräldrar, speciellt kvinnan och svärmor. Man häpnar när man läser vissa saker och hur vissa beter sig mot varandra.

Jag är därför ytterst tacksam över min underbara svärmor!
Vi känner inte varann så bra än, av naturliga skäl då vi bor så långt borta.
Men hon är en underbar farmor till vår lilla Gabriel, och en superbra svärmor som jag kommer väldigt bra överens med.
Jag ser väldigt mycket fram mot den dagen, då hon kan få vara farmor på heltid och jag få lära känna henne bättre.
Sen är naturligtvis resten av släkten superbra den med. Men just detta förhållandet mellan svärdöttrar och svärmödrar verkar knepigt.
Så jag är väldigt tacksam för att du är du Christina :-)

Jag önskar dig och hela familjen ett riktigt gott nytt år, och hoppas det inte dröjer alltför länge innan vi ses igen.
Kramar från familjen G :-)