De flesta som har barn vet hur det är, och de som inte har det kan inte förstå. Tro mig, jag hade själv inte en susning innan om hur det kunde vara. Ja, jag jämförde det till och med, med att ha hund eller katt!
Men hur ska man kunna förstå en kärlek som är så stark att den nästan gör ont i magen.
När man blir alldeles sprängfylld av stolthet, lycka, kärlek och rädsla bara av att titta på sitt barn.
När det känns som man kommer dö av alla känslor som ibland kommer till ytan bara av en liten vindpust av Gabriels doft.
Då kommer även oron som Fredrik skriver om här.
Hur kan det finnas plats för lika starka känslor till fler barn? Hur är det ens möjligt att man kan älska någon annan lika mycket som sitt första barn?
Detta är en rädsla som infunnit sig när jag nu är gravid igen. Kommer lilla Leo bli lika älskad som Gabriel?
Ändå måste jag lita på att det är så. Att kärleken räcker till. Men herregud vad läskigt rädd man är ibland.
4 comments:
Gumman jag förstår din/er oro. Men jag kan garantera dig att det finns kärlek även för nr 2 och lilla Leo!
Jag kan ju ioch för sig bara prata i från mig själv, men till Amanda och Albin finns det så mycket kärlek! Jag älskar mina baran lika mycket fast på olika sätt.
Puss och Kram vännen!!
Jag förstår din oro, den oron hade jag inför barn nr 2 och barn nr 3. Men tro mig - kärleken räcker till, nä den till och med ökar. Ju fler du har att hålla kär desto mera kärlek har du att "slösa" med.
Hmmmm....jag är mammas SJUNDE barn! Och jag tror att hon älskar mig lite i alla fall.
Hehe ja jag kan verkligen förstå din oro, det är något vi alla ifrågasätter när vi väntar vårt andra barn. Men tro mig kärleken räcker till hur otroligt det än kan låta. Människan är en fantastisk skapelse på det viset, vi har ett stooooort hjärta.
Puss på dig
Ah jag känner mig mycket tryggare :-)
Post a Comment