Saturday, September 27, 2008

Dårfinkar och dönickar

Inte nog med att jag var förkyld igår. Inatt var jag dessutom magsjuk! Men det gick över och jag släpade mig iväg till jobbet imorse ändå för teamdagen.

Teamdagar gillar jag på sätt och vis. De innehåller alltid samma saker, men det är saker man behöver påminnas om ibland.
Sådant som mål, värderingar och förväntningar på kollegorna, företaget och cheferna och sig själv.
Det trista med såna här dagar är när man ser att vissa inte bryr sig ett skit. Sen finns de som fortfarande bryr sig lite, men inte ser sitt eget ansvar i att förbättra saker och ting. Allt är någon annans fel. Om bara någon slutade borra, om internet var lite snabbare, om det inte var så varmt osv. Om om om.....

Sen finns ju motsatsen till gnällspiken.
H*n som anstränger sig så till den milda grad, att h*n tillslut låter som en skiva med Dalai Lama som hakat upp sig. Tröttsamt.

Dagen var ändå kul och intressant men avslutet kunde varit bättre.



Med tanke på hur mycket tid man tillbringar på jobbet, så måste det ju vara skit att varje dag gå till ett jobb som inte betyder nåt. Att vara helt utan vare sig mål, värderingar eller förväntningar i sitt dagliga arbetsliv.
Jag tycker synd om er. Så fattigt.

2 comments:

IT-Administrator said...

Håller med till fullo, bra skrivet.
Hoppas att det faktiskt är så att det är en jävla massa på just jobbet som läser detta och kanske tar sig i kragen.

Nina-Pina said...

Låter så bekant....Vi håller just nu på att jobba med att ta fram nya lönekritterier som ska vara poäng baserade. Gissa om endel går i taket. Alla vill ha löneföhöjning men försvinnande få vill göra något extra för att få det. Är det inte så att man ska förtjäna en löneförhöjning??? Tycker att det är lite väl magstarkt att bara ta det för givet.
Ja så fick även jag gnälla lite.